Hönsfåglar är en gemensam benämning för många arter. Gemensamt för dessa arter är att hanen kallas för tupp, honan för höna och ungen för kyckling. Hönsfåglar är stannfåglar som stannar i Sverige hela året.

Tupparna är ofta färggranna, medan hönorna är gråbruna. Hönsfåglar kännetecknas av kort näbb, korta vingar och kraftiga ben. De är tunga i kroppen och relativt dåliga på att flyga.

Vissa hönsfåglar i Sverige är polygama, det vill säga att tuppen parar sig med flera hönor under parningssäsongen. Dessa arter är fasan, tjäder och orre. Övriga hönsfåglar i Sverige är "seriellt monogama", vilket betyder att de håller sig till samma partner under en parningssäsong, men inte hela livet.

Hönsfåglarna häckar på marken i ett enkelt bo och kycklingarna är väl utvecklade när de kläcks och de växer snabbt. Bland fält- och skogshöns klarar de äldre hönsen ruvningen och kycklingarnas överlevnad bättre än de unga.

Hönsfåglarna har många fiender och hög dödlighet. De gynnas därför av år med god tillgång på alternativa bytesdjur, exempelvis smågnagare såsom sork.

Jägare brukar göra en distinktion mellan fälthöns och skogshöns. Till fälthönsen räknas fasanen, rapphönan och vakteln. Till skogshönsen räknas riporna, järpen, orren och tjädern. Vetenskapligt tillhör alla dessa dock familjen fälthöns.