Fältharen, även kallad tyskhare, är Europas vanligaste hare. Den planterades in i södra Sverige på 1800-talet och finns idag ända upp till sydligaste Norrland.

Utseende

Fältharen är större än skogsharen och har även längre öron och svans. Både fältharen och skogsharen har svarta öronspetsar. Fältharen har också ljusare mer gulbruna ögon, jämfört med skogsharens mörkare mer rödbruna ögon.

Fältharens päls är brungrå året runt, till skillnad från skogsharen som har vit vinterpäls med svarta öronspetsar. Fältharens päls är också fläckigare än skogsharens, som är mer jämngråbrun i sin sommarpäls.

Ytterligare ett tydligt särdrag som skiljer fältharen från skogsharen är svansens svarta översida.

Fältharen är det snabbaste landlevande djuret i Sverige och kan komma upp i hastigheter upp mot 75 kilometer i timmen.

Föda

Födan består av kvistar, örter, gräs och bark men även av odlade fälts grödor och precis som andra harar och kaniner är fältharen en koprofag vilket betyder att den äter sin egen avföring en gång för att tillgodose sig all näring i födan de äter. Den lite torra kulformade harspillningen vi människor stöter på i naturen har därmed passerat genom haren två gånger.

Fortplantning

Fältharen är bara dräktig i 42 dygn och föder 3-4 kullar om året med upp till 5, men vanligtvis 2-3 ungar, i varje kull. Ungarna föds fullt utvecklade med päls och syn och honan ger ungarna di en gång per dygn. Den snabba reproduktionstakten är viktig eftersom ungarna är viktiga byten för många rovdjur. Ett stort antal ungar dödas även av jordbruksmaskiner.

Jakt

Minimumkrav vid jakt på fälthare är kulvapen klass 3, eller hagelvapen. Det längsta rekommenderade skjutavståndet med hagel är 25 meter.