Kronhjorten förekommer i vilt tillstånd främst i Syd- och Mellansverige, men några små bestånd finns även i Jämtland, Västerbotten och västra Dalarna. Kronhjortar har mycket god hörsel, skarp syn och ett välutvecklat luktsinne vilket gör dem svåra att smygjaga.

Kronhjortshannen kallas hjort, honan kallas hind (en hona som ännu ej fött någon avkomma kallas smaldjur) och ungarna kallas för kalvar.

Utseende

Kronhjorten är Sveriges näst största vilda hjortdjur efter älgen, hinden är dock bara hälften så stor som hjorten. Pälsen är om sommaren kort och mörkt rödbrunaktig med en ljust gulbeige spegel, om vintern är pälsen längre och mer gråaktig. Kronhjortens svans är betydligt kortare än dovhjortens och vitsvanshjortens.

Kronhinden har, till skillnad ifrån smaldjuret, en smal lång hals som bär upp ett, i profil, kilformat huvud. Smaldjuret har därmed inte ett lika långsmalt utseende som hinden.

Kronviltets rörelser är mycket mjuka och flytande och utmärks av en mycket imponerande elegans och smidighet.

Horn

Hjortarnas horn är rikt förgrenade och tjocka hela vägen från basen till topparna, samt mer eller mindre knottriga (pärlade). Hornen fälls i februari-april och fejas i juli. Äldre hjortar fäller och fejar i regel sina horn tidigare än yngre hjortar.

Vanligen är hjortens horn som störst vid 10-14 års ålder, och det är då den benämns som "kapital". Efter denna period säger man att de "går på retur" vilket innebär att hornen minskar i storlek och taggantal.

Föda

Kronhjorten lever av gräs, örter, löv, kvistar, knoppar, svamp, bok- och ekollon samt bark av särskilt gran och bok.

I sin jakt på föda kan kronhjorten orsaka stora skador för både skogs- och jordbruk. Skadegörelsen är som störst på ung granskog, speciellt i savningstid. Då lossnar barken lätt från stammen vilket gör det möjligt för kronhjorten att dra loss och äta stora sjok (så kalla "barkflängning"). Kronhjorten orsakar även trampskador på spirande grödor och orsakar betesskador på framför allt vete, havre, potatis och morötter.

Fortplantning

Hjortarna lever i regel åtskilda från hindar, kalvar och ungdjur när det inte är brunstperiod. Vid brunsten försöker de största hjortarna samla ihop så många hindar som möjligt i ett så kallat "harem". De hjortar som lyckas samla ihop ett harem, och försvara det mot konkurrenter, kallas för "platshjortar".

Parningstiden inträffar i september, och i slutet av maj föder hinden vanligen en eller ibland två kalvar.

Jakt

Kronhjort får endast jagas från en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Under timmen efter solens nedgång får jakten endast bedrivas som vaktjakt eller smygjakt.

Minimikravet för vapen vid jakt på kronhjort är kulvapen klass 1.