Hardjur, som är ett samlingsnamn för harar och kaniner, tillhör inte längre ordningen gnagare utan utgör en egen ordning. Detta beror på följande olikheter mellan djurgrupperna:

• Gnagare har två framtänder i överkäken, hardjur har fyra.
• Gnagarna för käkarna upp och ned när de tuggar, medan hardjuren för dem i sidled.
• Gnagarna har 3-5 kindtänder per överkäkshalva medan hardjuren har 6.
• Gnagarna har fem tår på baktassarna, medan hardjuren har fyra.

Hardjuren är viktiga bytesdjur för en rad rovdjur såsom rovfåglar och rödräv. I likhet med andra utpräglade bytesdjur har de en hög reproduktionstakt. De kan föda flera kullar per år med många ungar i varje kull.

Harhonan diar bara sina ungar en gång om dagen, vilket innebär att ungarna spenderar mycket tid ensamma. Ensamma harungar som man stöter på i naturen är alltså oftast inte övergivna, även om de ser ut att vara det och du inte kan se moderdjuret i närheten.

Hardjurens sinnen är välutvecklade så att de lätt uppfattar faror och bakbenen är långa och kraftiga för snabb acceleration och topphastighet.

Hardjurens kost består av främst av gräs, örter, kvistar och bark. Hardjur är så kallade "koprofager" vilket innebär att de äter sin egen avföring en gång för att maximera näringsupptaget. Den haravföring vi människor stöter på i naturen har alltså passerat genom haren två gånger.