Krickan är den minsta simanden i Sverige och näst gräsanden vår vanligaste och mest spridda simand, talrikast är den i Norrland.

I Sverige häckar krickan över hela landet men är talrikast i mindre insjöar i Norrland. Den svenska populationen flyttar i september-oktober och återkommer vid islossningen i mars-april. I Skåne är den dock en stannfågel.

Utseende

Vingspegelns översida är hos båda könen grön och undersidan svart. Från hösten fram till ruggningen i juni är hannens huvud och hals rödbruna och längs huvudets sida löper ett mörkgrönt band. Ryggen, halsen och sidorna är svart- och vitspräckliga. Efter ruggningen liknar den honan som är brunsvartspräcklig med rostbruna fjäderkanter på ovansidan och brungul med mörka fläckar på undersidan.

I den snabba flykten kan man urskilja den korta halsen och de smala, spetsiga vingarna vars ovansidor pryds av ett vitt band mitt på.

Förväxlingsrisk

Krickhonan kan förväxlas med gräsandshonan, men är betydligt mindre och den inre delen av krickhonans vingar är grön och svart.

Jakt

Tack vare sitt utseende och det faktum att den är en mycket skicklig och graciös flygare är krickan en mycket uppskattad art att jaga.

Kricka får bara jagas från och med en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Vid jakt på kricka är minimikrav för vapen kulvapen klass 4, eller hagelvapen.