Storskarven, eller mellanskarven som den även kallas längs östkusten, häckar främst utmed västkusten, södra Sveriges kust och uppför östkusten och Norrlandskusten.

Många, men inte alla, skarvar som häckar i Sverige övervintrar längre söderut i Europa.

Det finns även en underart av storskarv som bara övervintrar i Sverige och då förekommer längs Västkusten och i Östersjön.

Utseende

Storskarven har en lång grå näbb vars överdel är nedböjd i en hake över underdelens spets. Under näbben har den ett fjäderlöst hudparti. Det är ingen tydlig skillnad på hanen och honan förutom att hanen är något större än honan. Juvenilerna är brunsvarta och har vitt bröst.

Ekologi

Skarvarnas spillning består till stor del av frätande ammoniak, vilket gör det svårt för växtligheten i närheten av skarvkolonin att klara sig. Skarven tar därför ofta helt över de små öar där den slår sig ner. Man känner lätt igen dessa öar på de döda träden med stora svarta fåglar i, och bristen på annan växtlighet. Men när skarvarna flyttar, omvandlas ammoniaken till bland annat nitrat som fungerar som växtnäring, så ganska snart grönskar ön igen.

Jakt

Storskarv får endast skyddsjagas.

Vid jakt på storskarv är minimikrav för vapen kulvapen klass 3, eller hagelvapen.