Vildsvinet är ett partåigt hovdjur tillhörande samma art som tamsvinet.

I Sverige utrotades vildsvinet på 1700-talet. Men 1987 upptäcktes en frilevande hjord med 100 djur i Södermanland. Sedan dess har populationen ökat explosionsartat och numera finns det gott om vildsvin i stora delar Götaland och Svealand. Vildsvinen har svårt att finna föda när det är tjäle i marken, vilket gör att de har svårt att sprida sig till nordligare delar av landet. Idag beräknas den svenska vildsvinsstammen uppgå till ungefär 300 000 djur och på flera håll i landet är vildsvinet det dominerande högviltet som fälls av jägare.

Vildsvinshannen kallas galt, honan kallas sugga, en hona som ännu inte fött ungar kallas gylta, unga vildsvin som inte längre är randiga, men som ännu inte fått den mörkare päls som vuxna individer har kallas årsgrisar eller brungrisar och ungarna kallas kultingar.

Utseende

Vildsvin kan knappast förväxlas med någon annan svensk art, men de kan vara svårt att både köns- och åldersbestämma dem. Eftersom en vildsvinsflock leds av en ledarsugga så är det mycket viktigt att man inte skjuter denna. Att skjuta ledarsuggan kan ge förödande konsekvenser för både jordbruk och för stammen eftersom den kan bli helt okontrollerbar utan en ledare.

Att könsbestämma vildsvin är som sagt svårt - särskilt under deras första levnadsår. Den fullvuxna galten kännetecknas av ett sluttande kors och en tydlig midja som vidgas i ett kraftigt bogparti. Galtens testiklar är ofta framträdande och kan synas bakifrån. Galten har även en hårpensel under buken. Äldre galtar har en bula över nosryggen. Suggan har rundare buklinje, generellt rundare kroppsform samt rakare nosparti än galten. Synliga spenar kännetecknar också en sugga. Suggorna uppträder oftast i grupp, medan galtar oftare ses ensamma. Båda könen har uppåtböjda betar - galtens betar är dock avsevärt större än suggans.

När man ska åldersbestämma unga vildsvin tittar man framförallt på ränderna, pälsens färg samt storleken. Nyfödda kultingar är ljus- och rostbruna med ljusa gulaktiga band längs sidorna. Vid tre till fem månaders ålder försvinner ränderna och pälsen övergår i en rödaktig färg. De väger då 20-35 kg. Vid ungefär 12 månaders ålder övergår den rödaktiga färgen i en mörkare och svartare färg. De väger då ungefär 60 kg.

Vildsvinen har ganska dålig syn och har svårt att upptäcka stillastående rovdjur. De har däremot god hörsel och ett utmärkt luktsinne.

Ekologi

Vildsvin är skygga djur och därför ser man dem inte så ofta. Det är däremot vanligt att man ser spår efter dem då de bökar i marken i jakt på ätbara växtdelar, skrubbar sig mot träd och sölar sig i lergropar.

Precis som våra hjortdjur så är vildsvinet ett klövdjur där varje fot har två större klövar som är riktade framåt och två mindre så kallade "lättklövar" som är riktade bakåt. Hittar man klövavtryck efter vildsvin så kan man särskilja dem från hjortdjurens på att deras lättklövsavtryck spretar åt sidorna medan hjortdjurens lättklövsavtryck hamnar rakt bakom de främre klövarnas avtryck.

Vildsvin rör sig över relativt stora områden utan några direkta revir.

Föda

Vildsvin är allätare men 90 % av deras föda består av vegetabilier. Till skillnad från de andra klövdjuren är vildsvinet inte idisslare.

När de letar föda gräver de med trynet i marken och "bökar" upp jorden, ofta efter ek- och bokollon som är favoritmaten. Annan föda är majs, potatis och spannmål, mask, möss, orm, rötter, svamp, as och de kan till och med döda och äta rådjurskid. Under letandet efter mat (när de bökar i jorden) orsakar vildsvinen ofta skador för lantbruket. Vildsvin har svårt att finna föda när det är tjäle i marken, vilket gör att de har svårt att sprida sig till nordligare delar av landet.

Fortplantning

Vildsvin har ingen vanlig brunstperiod, utan suggorna är mottagliga för parning i många månader. Parningen inom en vildsvinspopulation kan därför pågå i upp till nio månader. I områden med gynnsamma förutsättningar innebär detta att en sugga kan få två kullar per år. Vanligast är dock en årlig födsel kring februari-mars. Vanligtvis föder unga suggor 3-4 kultingar medan äldre suggor föder 5-6 kultingar, men ibland blir det fler.

Vuxna vildsvinsgaltar lever ensamma. Det är bara under parningstiden som de samlas med resten av flocken, och då bara för att strida mot de andra galtarna om rätten att para sig.

Innan suggan ska föda lämnar hon sin flock och letar reda på ett lämpligt ställe där hon mycket noggrant bygger ett varmt och skönt bo, helst i tät ungskog eller något annat ostört område där människor sällan vistas.

Jakt

Vildsvin får jagas dygnet runt, men eftersom de vanligtvis är nattaktiva jagas de ofta på åtel nattetid.

Den allmänna jakttiden för vildsvin är följande:

• Vildsvin får jagas i hela landet 1 april till 31 januari. Suggor med randiga eller bruna små kultingar är fredade och får inte jagas.
• Årsgrisar (högst 12 månader gamla) får jagas i hela landet från 1 juli till 30 juni.

Skadeförebyggande jakt:

• Skyddsjakt får bedrivas 1 juli till 30 juni på mark där vildsvin orsakar skada på grödor eller trädgårdsodlingar.
• Under samma period får skyddsjakt också bedrivas efter vildsvin som kommer in på gården eller i trädgården och där kan orsaka skada eller annan olägenhet.

När man beskattar en vildsvinsstam bör 75 % eller mer vara kultingar eller årsgrisar (högst 12 månader gamla), 10-20 % bör vara fjolårsgrisar och endast en liten andel bör vara vuxna djur eftersom de vuxna djuren är lättare att hantera ur en förvaltnings- och skadesynpunkt.

När man ska fälla årsgrisar bör man endast fälla vildsvin med randig eller rödbrun päls för att med säkerhet undvika felskjutning. Vid jakt i mörker bör endast de vildsvin som är avsevärt mindre än de större i gruppen fällas.

Elektronisk bildomvandlare, värmekamera eller rörlig belysning i nära anslutning till jaktvapnet tillåts vid jakt efter vildsvin sedan 2019. Mörkersikte (kallas även termiskt sikte), vilket är ett sikte som registrerar allt som alstrar värme, får dock endast användas vid jakt i öppen terräng eller vid åtelplatser. Fast belysning vid åtel är också tillåtet.

Minimikrav för vapen vid jakt på vildsvin är kulvapen klass 1, eller enpipiga hagelvapen som laddats med kulor av typ brenneke eller slug (en enda kula). Längsta rekommenderade skjutavstånd med sådan ammunition är 40 meter.

Vildsvinskött kan innehålla trikiner och det är därför rekommenderat att tillaga det väl innan man konsumerar det. Trikiner är ett släkte med upp till 4 mm långa rundmaskar som lever som parasiter i däggdjur, bland annat människor. Trikiner kan ge upphov till trikinos och smittar oftast via slarvigt tillagat fläskkött. I Sverige testas alla slaktade grisar och det är ovanligt att tamsvin har trikiner.