Bokmärken
Fortsätt läsa
Översikt
Inledning
Jägaren
Jakten
Jakthunden
Vapnen
Jakttermer
Övrigt
Ljudbok
Videogrundkurs
Starta gratisprov
Starta viltprov
Starta fågelprov
Skapa eget prov
Starta teoriprov
Pausade prov
Avslutade prov
Provstatistik
Sparade djur
Gnagare
Hardjur
Sälar
Mårddjur
Övriga rovdjur
Övriga däggdjur
Dykänder
Simänder
Gäss
Hönsfåglar
Måsfåglar
Kråkfåglar
Övriga fåglar
Förväxlingsbara arter
Viltspår
Meny
Lyssna
Rapportera
Jägarexamen
Online
Online
Logga in
Bli medlem
PROV
Bokmärken
Översikt
Skälen till att börja jaga kan vara många och varierande. Det kan vara en vän som inspirerat dig, att du skaffat en hund som du vill träna till jakthund eller att du har köpt eller ärvt en fastighet på en plats som lämpar sig för jakt.
Att vara jägare innebär ett ständigt lärande eftersom det finns så många olika sätt att bedriva jakt. Under din tid som jägare kommer du därför att vara i ständig utveckling och hela tiden uppleva nya saker. Jägarexamen är ett krav för att du ska få äga jaktvapen, men som nybliven jägare är du långt ifrån fullärd. En jägarexamen kan inte ge dig den erfarenhet och de praktiska kunskaper du får genom att jaga.
När du har tagit jägarexamen börjar din "riktiga" utbildning
När du börjar jaga är det rekommenderat att du söker dig till ett jaktlag med erfarna jägare. De kan ge dig värdefulla tips och lära dig de praktiska kunskaperna som litteraturen inte kan.
Ett jaktlag kan bestå av allt från två till femtio jägare. En av medlemmarna ska vara jaktledare. Jaktledaren har en mera framträdande position än övriga medlemmar i jaktlaget eftersom han eller hon har ett övergripande ansvar för att allt går rätt till under jakten. Men kom ihåg att det yttersta ansvaret för ett skott alltid ligger hos dig som jägare.
Den som har rollen som jaktledare har både ett större ansvar och fler befogenheter än övriga medlemmar i jaktlaget
Jaktledaren bör ha kontinuerlig kontakt med jaktledarna på grannmarkerna eftersom det är viktigt att komma överens om gemensamma avskjutningsregler, rutiner för eftersök av påskjutna djur som gått in på grannmarken, placering av pass intill markgränserna och gemensamma viltvårdsåtgärder.
Vid samlingen innan jakten är det viktigt att ta reda på vem som är jaktledare och se till att få dennes kontaktuppgifter. Om du känner dig osäker på något innan, under eller efter jakten ska du kontakta jaktledaren.
Om du har möjlighet bör du bli medlem i ett jaktlag med erfarna jägare
Det finns flera sätt att få tillgång till mark att jaga på:
Om du äger mark har du jakträtt på din egen mark, såvida det inte handlar om detaljplanerad mark. Det är förbjudet att skjuta med eldvapen inom detaljplanerade områden utan tillstånd från polisen. Vanligtvis räknas inte detaljplanerade områden som jaktmark, men om det ändå finns ett behov av jakt så brukar man lösa det med fällor, eller genom att driva ut viltet från marken.
Du får inte skjuta med eldvapen inom detaljplanerade områden, inte ens på din egen mark, utan tillstånd från polisen
Som nybliven jägare kan det ibland vara svårt att bli medlem i ett jaktlag, eller att arrendera en egen jaktmark. Ett vanligt sätt att börja sin tid som jägare är därför att följa med någon bekant som jagar som jaktgäst.
Innan du får jaga måste du betala för ett statligt jaktkort. Det är Naturvårdsverket som handhar och ansvarar för det statliga jaktkortet.
Jaktkortet betalas via Jägarregistret och är ett bevis på att du har betalat viltvårdsavgiften. Viltvårdsavgifterna samlas i Viltvårdsfonden. Jaktkortet ska alltid tas med på jakten.
Kravet på jaktkort gäller även personer som deltar aktivt i jakten utan att bära skjutvapen. Det kan handla om till exempel hundförare och drevkarlar. Kravet på jaktkort gäller däremot inte personer under 18 år som inte har vapenlicens.
Jaktkortet kostar 400 kr och är giltigt under ett jaktår, från 1 juli till 30 juni året efter. Jaktkortet måste förnyas varje jaktår.
Även hundförare och drevkarlar måste lösa jaktkort
Det är regeringen som beslutar om vilka arter som får jagas och när. Det finns olika jakttider för olika arter och de varierar mellan olika delar av landet. Det lättaste sättet att ta reda på vilka jakttider som gäller där du bor är med Svenska Jägareförbundets onlinetjänst Jakttider eller Jägarnas Riksförbunds onlinetjänst Jaktkalendern. Jakten på vissa arter kan ibland avbrytas i förtid i vissa delar av landet, därför är det viktigt att alltid kontrollera att arten du har för avsikt att jaga faktiskt får jagas i ditt län.
Utöver de vanliga jakttiderna kan ibland skyddsjakt tillåtas för att förhindra skador. För detta krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda.
För vissa viltarter som rådjur, dovhjort och vildsvin samt flertalet fåglar sker jakten under så kallad allmän jakttid i hela landet. Detta innebär att jakten bedrivs under angiven tid utan särskilt tillstånd och utan antalsbegränsning. Jakten ska dock anpassas efter tillgången på vilt.
Rådjur får jagas från och med en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Under timmen efter solens nedgång får jakten endast bedrivas som smyg- eller vaktjakt.
Den allmänna jakttiden för rådjur är följande:
1 oktober till 31 januari får jakthund som är lämpad för jaktändamålet användas vid jakt och vid jaktträning.
Den allmänna jakttiden för alla rådjur är 1 oktober till 31 januari
Dovhjort får jagas från och med en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Under timmen efter solens nedgång får jakten endast bedrivas som smyg- eller vaktjakt.
Den allmänna jakttiden för dovhjort är följande:
1 oktober till 31 januari är det tillåtet att använda jakthund som är lämpad för jakt på dovhjort.
Skadeförebyggande jakt:
1 oktober till 31 januari får jakthund som är lämpad för jaktändamålet användas vid jakt och vid jaktträning.
Den allmänna jakttiden för alla dovhjortar är 1 oktober till 20 oktober och 16 november till sista februari
Vildsvin får jagas dygnet runt, men eftersom de vanligtvis är nattaktiva jagas de ofta på åtel nattetid.
Den allmänna jakttiden för vildsvin är följande:
Skadeförebyggande jakt:
1 augusti till 31 januari får jakthund som är lämpad för jaktändamålet användas vid jakt och vid jaktträning.
Som jägare är det viktigt att du förstår naturens kretslopp och hur djur, växter och människor är en del av detta kretslopp. Det är viktigt att jakten bedrivs etiskt och utifrån naturens villkor. Precis som många andra naturtillgångar är viltet (alla vilda däggdjur och fåglar) en tillgång som ska förvaltas som en förnyelsebar resurs. Som jägare måste du komma ihåg att till jakträtten hör även skyldigheten att bedriva viltvård.
Viltet är en förnyelsebar naturtillgång som måste förvaltas
Sverige är ett land med stora variationer i geografi, naturtyper och klimat. Vårt land består till stor del av tajga (stavas även taiga), som är en generell beteckning för barrskogsbältet på norra halvklotet. Det sträcker sig från Norge genom Sverige och Finland till Sibirien i Ryssland, samt i Nordamerika från Alaska genom Kanada till Atlantkusten.
Tajgan sträcker sig över norra halvklotet
Tack vara dessa stora variationer så har vi även en stor mångfald i våra jaktbara viltarter, våra jakttraditioner och de jaktformer vi tillämpar. Jakten har en lång tradition i det svenska samhället och den fyller en viktig roll då jägare ägnar sig åt viltvårdsåtgärder och hjälper till att sköta om samt reglera balansen hos viltbestånden.
Den naturliga balansen har till stor del rubbats på grund av människans påverkan genom skogs- och lantbruk, tillsammans med intensiv avskjutning av stora rovdjur. Med "balans" i jägarsammanhang menas att man försöker bibehålla rimligt stora viltstammar genom måttfull avskjutning som ska anpassas för nästa års föryngringar, det vill säga antalet honor som föder ungar.
Enligt Naturvårdsverket har cirka 800 landlevande och 100 vattenlevande arter som inte tillhör den ursprungliga svenska faunan (djurvärld) etablerat sig i Sverige. Vissa har planterats ut medvetet för att förbättra jakt och fiske i olika marker, medan andra har spridit sig av misstag - framförallt på grund av den ökade sjöfarten. Detta påverkar såklart de ursprungliga arterna i landet genom konkurrens om föda, men även genom predation (när ett djur dödar och äter sitt byte) från de icke ursprungliga arterna såsom mink och mårdhund.
Mårdhunden är inte en ursprunglig svensk art
En bra jägare vet bland annat att jakten har en mycket större påverkan på de stora viltarterna än på de mindre viltarterna eftersom de stora arterna har en mycket lägre reproduktionstakt än de mindre arterna. Småviltsbestånden påverkas i högre grad av antalet predatorer. En bra viltvårdsåtgärd där man vill främja mängden småvilt är därmed att i högre grad beskatta (skjuta av) rovdjursstammen.
En bra jägare vet också att medelålders honor är mer fruktsamma än unga honor samt bättre på att hjälpa sina ungar att överleva, vilket naturligtvis betyder att man fokuserar jakten på unga och gamla djur.
Medelålders honor är mer fruktsamma än unga honor
En god jägare ser alltså viltet som en resurs som ska förvaltas. Jakten och de olika viltarternas liv förbättras ofta genom viltvårdsinsatser och en god kunskap om viltstammarna. Sköter vi detta utgör viltet en långsiktigt hållbar naturresurs.
Viltvårdens främsta syfte är att skapa viltvänliga miljöer. Det betyder att man försöker bevara och gynna en artrik fauna och detta gör man bland annat genom att försöka skapa en gynnsam flora (växtvärld) för viltet. De djurarter som finns i naturen ska ha en bra miljö att leva i, mat, vatten samt skydd mot rovdjur. Alla viltarter som hör hemma i Sverige bör ges goda förutsättningar för att kunna fortsätta att leva här.
De så kallade viltvårdsåtgärderna, som jakträttshavare och markägare gemensamt ansvarar för att utföra, kan innefatta mycket men syftet med dem är alltid att ge viltet på marken en bättre chans att överleva genom att förbättra biotopen de lever i.
Vanliga åtgärder är bland annat att:
Genom att sätta upp saltstenar lågt (exempelvis på en stubbe) hjälper du alla hjortdjur att nå det livsviktiga saltet
I viltvårdssyfte är det även bra att i jordbruket lämna besprutningsfria zoner mot skog och vattendrag samt att låta svårbrukade åkerhörn ligga i träda (ligga obrukade). I skogsbruket kan man låta bli att röja surdråg (vattenmättad mark) samt lämna kantzoner mellan skog och åker samt skog och myr orörda. I skogsbruket kan man även välja att toppröja skogen. Det innebär att man kapar trädstammarna över normal stubbhöjd så att stubbskotten ger mer viltfoder än vid konventionell röjning där man kapar träden längre ner. Man bör även spara redan betade träd eftersom de ofta betas igen av viltet. På detta sätt kan man minska risken att viltet betar på oskadade träd.
Att stödutfodra vilt är också en investering i viltbeståndet och kommande säsongs föryngring. Oavsett vilken viltart man vill gynna måste stödutfodring ske under hela säsongen, med början på hösten och gärna långt in på våren.
Stödutfodring bör ske under hela säsongen, med början på hösten
Utfodringsplatsen ska vara en skyddad plats där ingen jakt får förekomma och där det finns foder tillgängligt kontinuerligt. Vid utfodring av olika klövdjur är det lämpligt att använda hö och spannmål som foder.
Man kan även stödutfodra med så kallad ensilage, vilket är djurfoder som konserverats genom fermentering. Till skillnad från när man stödutfodrar med hö, då det är viktigt att börja utfodringen i god tid så att hjortdjuren hinner ställa om sin matsmältning till det nya fodret, så kan stödutfodring med ensilage sättas in mer akut, utan att djuren behöver vänja sig vid det.
Äldre rådjursgetter dominerar ofta vid foderplatser. Eftersom man vid stödutfodring vill att alla djur, oavsett ålder och rang, ska få tillgång till fodret kan det därför vara bra att ha flera utfodringsanordningar med 20-30 meters mellanrum.
Stödutfodring är en bra viltvårdsåtgärd för att viltet ska hitta föda samtidigt som markägaren leder viltet från marker där viltet kan göra skada
Många skogs- och lantbrukare anlägger viltåkrar som skapar foder och skydd åt viltet. Viltåkern kan även bidra till att avlasta kommersiella odlingar och skog från viltskador. I olika delar av landet har markägarna olika typer av problem.
Det finns många viltåkrar som viltet uppskattar. Vill man främja klövvilt så är klöver eller rödklöver ett enkelt och billigt alternativ. Klövern är flerårig och därmed behöver man bara plöja, harva och så klövern vart tredje år.
Klöver och rödklöver uppskattas av klövvilt
Tillgången på vilt är huvudförutsättningen för jakt. Därför är det även så att viltstammarna ofta är större och mer välmående på jaktmarker där jägare bedriver ett aktivt jakt- och viltvårdsarbete.
Att beskatta rovdjursstammarna är också en del av viltvården. För att gynna fågellivet i våtmarker, skärgårdsmiljöer och kring insjöar kan det vara bra att beskatta minkstammen där och för att gynna populationerna av hare och rådjur så kan man beskatta rävstammen.
Att beskatta minkstammen i våtmarker, skärgårdsmiljöer och kring insjöar gynnar fågellivet där
Det är också viktigt att se till att viltstammarna inte blir för stora. En del viltarter såsom älg och vildsvin kan, om de blir för många, orsaka stora skador för skogsbruk, jordbruk och trädgårdar. De kan även utgöra en fara för trafiken. Att genom jakt hålla nere dessa viltstammar vid en viss nivå är också en del av viltvården.
Ett vanligt begrepp som nämns i samband med skötseln av våra viltstammar är populationsdynamik. I Sverige har man på vissa platser under senare år bland annat studerat populationsdynamiken hos vildsvin. Man har med denna forskning kunnat studera vildsvinens aktivitets- och rörelsemönster, hur stora arealbehov olika individer och grupper har, samt uppskattat hur snabbt populationen ökar varje år.
Bökande vildsvin kan orsaka stora skador
Som jägare och viltvårdare är det viktigt att känna till begreppet miljöns bärförmåga. Inom ekologin betyder begreppet det maximala antal individer av en viss art som varaktigt kan livnära sig av resurserna inom ett visst geografiskt område. Om resurserna inom området tar slut blir det en så kallad duns och många individer dör. Ibland börjar sedan antalet öka igen, till dess att det blir en ny duns, och så vidare.
Olika år ger olika förutsättningar för viltstammarna. Därför är det viktigt att genomföra inventeringar av jaktmarken för att utvärdera hur föryngringen sett ut under året. Utifrån denna utvärdering kan man sedan bestämma hur mycket vilt av varje art som är lämpligt att jaga under jaktsäsongen. Detta kallas för produktionsanpassad jakt.
Om man eftersträvar en god tillväxt på sin jaktmark är det bra att ha relativt många medelålders honor i populationen eftersom de har mer erfarenhet än yngre honor och därför är bättre på att hålla sina ungar vid liv.
För att öka tillväxten på sin jaktmark bör man ha relativt många medelålders honor i populationen
Omkring hälften av marken i Sverige ägs av staten och större aktiebolag. På merparten av dessa marker upplåts jakträtten på enskilda personer eller jaktsammanslutningar (jaktlag och viltvårdsområden). Dessa större marker gör det lättare att utföra inventeringar över större områden och att föra statistik på de olika viltstammarnas storlekar.
Inom områden som domineras av mindre marker, vilket är vanligt i södra och mellersta Sverige, bör samverkan mellan markägare och jakträttshavare av de olika markerna ske för att hållbar jakt och effektiv viltvård ska kunna bedrivas.
Genom olika typer av inventeringar försöker man utreda viltstammarnas storlek och utveckling. De flesta inventeringarna görs på vintern, det vill säga efter jakten och före föryngringen.
En inventeringsmetod är att räkna antalet viltspår i snön
Betestryckinventering - Man ser till det totala betestrycket på marken och observerar trender i betningen.
Älgobsinventering - Man noterar alla observationer av vilt under en viss tid (ofta första veckan på jaktsäsongen).
Spillningsinventering - Genom att inom en ruta mäta årsfärsk älgspillning år efter år får man en uppfattning om älgpopulationens storlek. I samband med älg- och björnjakten på hösten görs även DNA-analyser av insamlade spillningsprover. Inventeringen av björn baseras främst på dessa analyser.
Flyginventering - Specialister räknar antalet älgar ifrån ett flygplan.
Linjeinventering - Man räknar antalet viltspår i snön över stora ytor (spåren kvalitetssäkras sedan av specialister).
Avskjutningsstatistik - Genom att räkna antalet avskjutningar på framförallt småvilt får man en uppfattning om småviltstammens storlek.
För att Jägareförbundet ska kunna följa förändringar i viltstammarna och förändringar i jakttryck på olika arter ska en person per jaktenhet (exempelvis jaktlag) rapportera vad som fällts under året på jaktmarken. Perioden som avses är då 1 april till 31 mars.
Utöver vilket vilt som fällts ska omfattningen på eventuell utsättning av fågel och förekomst av dovhjort, kronhjort och vildsvin rapporteras.
Rapporteringen sker via www.viltdata.se och är anonym på det sättet att enskilda jaktenheters uppgifter aldrig redovisas.
Avskjutningsrapporteringen ger värdefull information om hur viltet bäst ska förvaltas
En viltvårdsområdesförening kan bilda ett så kallat viltvårdsområde i syfte att främja viltvården genom en samordning av jakten och andra åtgärder som är till skydd och stöd för viltet.
Viltvårdsområdesföreningen får ta beslut om områdesjakt, gemensamhetsjakt samt avskjutningens omfattning och inriktning (alltså vilka djur och hur många djur som får skjutas).
Med områdesjakt avses att alla som har rätt att jaga inom området har den rätten över hela området. Gemensamhetsjakt innebär att områdesjakt inte får bedrivas enskilt utan endast tillsammans med övriga jakträttshavare.
Viltvårdsområdesföreningen får inte besluta om andra inskränkningar i den enskildes rätt än sådana om avskjutningens omfattning och inriktning. Det innebär att föreningen inte får ta beslut rörande exempelvis hundanvändning och jakttider.
I ett område som har regler för gemensamhetsjakt får jakt inte bedrivas enskilt, utan endast tillsammans med övriga jakträttshavare
Det nuvarande älgförvaltningssystemet infördes 2012. Det är uppbyggt på att förvaltningen ska vara lokal och adaptiv och har som mål att med hjälp av en produktionsanpassad älgjakt skapa en livskraftig älgstam av hög kvalitet som är i balans med betesresurserna.
Sverige är indelat i olika älgförvaltningsområden med i huvudsak egna lokala älgpopulationer. Förvaltningsområdena är i sin tur indelade i tre olika typer av jaktområden: älgskötselområden, licensområden och oregistrerad mark.
Ett älgskötselområde är ett område där en eller flera jakträttshavare gått samman för att bilda ett område där de själva kan förvalta älgjakten. Ett älgskötselområde måste klara en långsiktig avskjutning på minst tio vuxna älgar per år för att få vara registrerat.
Ett licensområde är mindre än ett älgskötselområde. Området måste vara av sådan karaktär att det är lämpat för älgjakt samt vara tillräckligt stort för att kunna fälla minst en älgkalv om året.
Ett licensområde måste vara lämpat för älgjakt samt vara tillräckligt stort för att kunna fälla minst en älgkalv om året
På mark som inte är registrerad för älgjakt får den som har jakträtten jaga årskalv av älg under en kort period i början av jakten. Antalet älgkalvar är inte begränsat men du måste anpassa jakten efter tillgången på vilt, precis som vid jakt på andra arter. Jakttiden är begränsad till fem dagar.
Länsstyrelsen är den beslutande myndigheten inom älgförvaltningssystemet. Länsstyrelsen fastställer bland annat jakttider och älgförvaltningsplaner samt beslutar hur många älgar som varje licensområde får skjuta varje säsong.
Älgförvaltningssystemet har som mål att med hjälp av en produktionsanpassad älgjakt skapa en livskraftig älgstam av hög kvalitet som är i balans med betesresurserna
Viltvårdsavgiften som jägarna betalar in genom det statliga jaktkortet går via Viltvårdsfonden till organisationer och myndigheter som jobbar med jakt, vilt och naturvård. En majoritet av medlen går till jägarorganisationerna samt till Naturvårdsverket. Viltvårdsavgiften står för den största delen av kostnaderna för den forskning som bedrivs på de vilda arterna i Sverige. Det är alltså jägarna som finansierar den största delen av viltforskningen i Sverige.
Viltforskningens huvudsyfte är att utveckla och förmedla vetenskapligt baserad kunskap som behövs för en långsiktigt hållbar viltförvaltning. Kunskapen som viltforskningen producerar används sedan som underlag när bland annat regeringen, länsstyrelser, jaktlag och - i förlängningen - den enskilde jägaren fattar beslut. En hållbar viltförvaltning innebär en ständig avvägning mellan behoven att bevara viltarterna, bruka den resurs som viltet utgör och att hantera de problem som viltet orsakar.
Naturvårdsverkets vision för svensk viltförvaltning tar fasta på viltets värden i bred bemärkelse - för naturupplevelser och besöksnäring, för jakt, för tillgång till viltkött och för bevarande av biologisk mångfald
Jägarmässigt uppträdande i förhållande till viltet, naturen, dina jaktkamrater och till allmänheten är synonymt med god jaktetik. För att uppträda jägarmässigt måste du beakta följande punkter innan, under och efter jakten.
1. Allt vilt har lika värde, behandla därför allt vilt med samma respekt oavsett om det är en andfågel eller en älgtjur som jagas.
2. Som jägare är det ditt och ingen annans beslut om du ska skjuta eller inte. Innan du avlossar ett skott måste du säkerställa att:
Beslutet om du ska avfyra ett skott eller inte är helt och hållet ditt
3. Undvik att skjuta mot oskadat vilt i rörelse med kulvapen eftersom det medför en stor risk för skadeskjutning.
4. Undvik långa avstånd. De flesta skadeskjutningar beror på att avståndet till viltet är för långt, därför är det viktigt att du övar på att bedöma avstånd så att du kan undvika att göra detta misstag.
5. Du behöver inte alltid skjuta, även om djuret i fråga är tillåtet och skottläget är bra. Klandra heller aldrig en jaktkamrat för att han/hon avstått från en skottchans.
6. Ge alltid djuret en chans att undkomma dig.
7. Skjut inte djur som har betydelse för viltvården eller moderdjur som har moderberoende ungar. Att alltid skjuta det minsta djuret först när du ser fler än ett djur kallas för jägarmässig avskjutning. Om du under jakten påträffar en moderlös årsunge av älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin bör du avliva ungdjuret eftersom dess chanser att överleva är minimala.
Observera att en ensam årskalv av älg eller hjort inte nödvändigtvis är moderlös. Modern finns ofta i närheten. Det är endast årskalv av älg eller hjort som med säkerhet blivit moderlös som av djurskyddsskäl bör avlivas och då endast under tiden fram till den särskilda jakttidens början, det kalenderår den föddes.
8. Uppträd med ett tydligt säkerhetsbeteende mot jaktkamrater och allmänheten så att ingen behöver känna sig orolig - alla medlemmar i jaktlaget ska känna trygghet och trivsel i jakten. Gör även ditt yttersta för att vara en god jaktkamrat och försök att skapa ett gott förhållande till jaktgrannar. Tänk även på att om man är flera som står på pass så är det den som är närmast villebrådet som har rätt att skjuta.
Ett tydligt säkerhetsbeteende är av största vikt
9. Visa ödmjukhet och respektera allmänhetens önskemål att nyttja allemansrätten samt ha förståelse för att inte alla tycker om jakt.
10. Arbeta kontinuerligt på att förbättra och upprätthålla dina kunskaper och färdigheter om vilt och jakt. Öva på din förmåga att säkert hantera ditt vapen samt på din avståndsbedömning och din pricksäkerhet.
11. Behandla fällt vilt med aktning. Passa djuret snyggt och hygieniskt och torka bort blod på päls och fjädrar.
Behandla fällt vilt med aktning
12. Jaga med måttfullhet. Beskatta viltstammarna med hänsyn till jaktmarkens avkastning och vad viltstammarna tål.
13. Locka inte vilt från grannmarker genom gränsnära åtelplatser (åtel är föda för vilt som placerats ut av människor).
14. Skjut hellre fler djur vid få tillfällen än få djur vid fler tillfällen. Det minskar djurens stress och påverkar inte djurens möjlighet att finna föda, lugn och ro i samma utsträckning.
15. Gör din del av viltvårdsarbetet.
16. Ta alltid med dig alla typer av förpackningar, skräp, verktyg och utrustning (inklusive tomhylsor) efter ett avslutat jaktpass.
17. Sist men inte minst: kombinera aldrig alkohol och jakt.
En bra jägare behöver nödvändigtvis inte ta med något hem efter en jaktdag. En bra jägare har heller inte skjutit ett enda skott som denne ångrat i efterhand.
Jaktlycka är inte synonymt med antalet skjutna eller fångade djur. Jaktlycka är de samlade positiva upplevelserna under en jakt och en dag i naturen.
För många jägare utgör friheten, gemenskapen och närheten till naturen en stor del av jaktlyckan
När du jagar är det viktigt att jakten bedrivs etiskt och utifrån naturens villkor. Jägare måste därför känna till vissa lagar, förordningar och föreskrifter som hör jakten till.
- Ingen har äganderätt till de vilda djuren.
- Alla vilda fåglar och däggdjur är fredade enligt jaktlagen och jaktförordningen, med undantag för vissa möjligheter till skyddsjakt och för att det under vissa tider på året råder jakttid för en del arter.
- Ett påträffat dött hjortdjur är statens egendom under fredningsperioden, medan det under jaktsäsongen tillfaller markägaren eller jakträttshavaren.
- Om man påträffar ett dött djur som ingår i Statens vilt eller en död älg eller hjort under en period då djuret är fredat så måste man kontakta polisen.
Om du påträffar en död älg eller hjort i naturen under en period då djuret är fredat så ska du kontakta polisen
- Under fredningsperioden får du inte i onödan störa vilda djur i naturen. Markägare har dock rätt att skrämma bort vilt från sitt lantbruk för att förhindra skador på sina grödor.
- En fällavgift måste betalas för varje älg (både vuxen älg och kalv) som fälls under jaktsäsongen. En fälld älg ska anmälas till Länsstyrelsen (via www.algdata.se) inom två veckor efter att älgen har fällts. Om älgen varit sjukt eller skadad och en veterinär, polis eller viltbesiktare som blivit utsedda av Länsstyrelsen har bedömt älgen som kasserad behöver dock ingen fällavgift betalas.
- Endast fasaner, rapphöns och gräsänder får sättas ut utan tillstånd av Naturvårdsverket.
- Det är Länsstyrelsen som beviljar tillstånd att uppföra ett vilthägn.
- Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten går 300 meter ut från strandlinjen. För småöar och kobbar är gränsen 100 meter. Ut till dessa gränser är det oftast fastighetsägaren som äger jakträtten. Länsstyrelserna förvaltar jakten på allmänt vatten.
Allmänt vatten är 300 meter utanför fast land och större öar och 100 meter utanför mindre öar och kobbar
Det är svårt att veta vad som är en lag, vad som är en förordning och vad som är en föreskrift. Här reder vi ut begreppen.
Lagar
Lagar antas av riksdagen. Lagarna är de viktigaste författningarna i Sverige men innehållet i en lag är ganska generellt. När riksdagen har beslutat om en lag kan den bara ändras eller upphävas genom att riksdagen beslutar om en ny lag.
Förordningar
Förordningar antas av regeringen. Förordningar kompletterar lagarna och är mer detaljerade än lagar. Det är alltså regeringen som exempelvis beslutar om de allmänna jakttiderna i jaktförordningen.
Föreskrifter
Föreskrifter antas av myndigheter. Föreskrifter kompletterar lagar och förordningar. I myndighetsföreskrifter finns de detaljerade bestämmelserna. Exempel på myndigheter som behandlar jaktfrågor är Naturvårdsverket och Rikspolisstyrelsen.
I Naturvårdsverkets föreskrifter finns det information om bland annat vapendefinitioner, eftersök, fångstredskap och Statens vilt. I Rikspolisstyrelsen föreskrifter finns det information om bland annat vapenlicens och vapengarderoben.
Du bör veta vad skillnaden är mellan lagar, förordningar och föreskrifter samt vilka organ som kan ändra dem
Paragraf 40c i jaktförordningen ger var och en rätt att med en lämplig metod avliva ett sjukt eller skadat vilt djur, oavsett art och oavsett var det påträffas. Grundregeln är att det är den som utför handlingen som har ansvaret. I det fall du avlivar ett vilt djur ska du i efterhand kunna motivera varför det var en nödvändig handling och du riskerar åtal om en avlivning visar sig ha varit omotiverad.
Notera att lagen ger dig rätt att avliva djuret oavsett jakttid och oavsett var det påträffas - om du av en slump påträffar det. Om någon däremot rapporterar att de sett ett sjukt eller skadat vilt djur på din jaktmark och du beger dig ut för att leta efter det så är det istället jakt och då gäller vanliga jaktregler med de vanliga ammunitionskraven.
Om frilevande vilt anträffas så skadat eller i en sådan belägenhet att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl, får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark
Ovanstående gäller även om man påträffar viltet på någon annans jaktmark. Man får däremot inte börja ett eftersök på viltet om det flyr, utan ska då kontakta jakträttsinnehavaren.
Om björn, varg, järv eller lo angriper och skadar ett tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, har alla alltid rätt att försöka skrämma bort rovdjuret.
Om rovdjuret inte går att skrämma bort - exempelvis med ett skrämselskott - och det inte heller går att avbryta eller avvärja angreppet på annat lämpligt sätt så får tamdjurets ägare eller vårdare döda rovdjuret under följande omständigheter:
Du har alltså rätt att döda ett rovdjur innan det har skadat din jakthund om det är uppenbart att ett angrepp precis kommer att ske. Om rovdjuret redan har skadat eller dödat ett tamdjur eller om rovdjuret befinner sig inom en inhägnad för tamdjur räcker det däremot med skälig anledning att befara att ett angrepp kommer att ske för att du ska få döda rovdjuret.
Även vilt som hålls i vilthägn får skyddas - men enbart från lo, inte från andra rovdjur - enligt samma regler som ovan.
Om du dödar ett rovdjur i samband med ett rovdjursangrepp måste du anmäla detta till Länsstyrelsen. Du får inte flytta det döda djuret utan medgivande från Länsstyrelsen.
Under vissa förutsättningar får du döda rovdjur som angriper tamdjur, men bara om det inte går att skrämma bort det eller när det inte går att avbryta eller avvärja angreppet på något annat lämpligt sätt
Andra har också dessa rättigheter
När det gäller tamdjur inom inhägnat område, jakthundar som används i jaktlag och vilt inom vilthägn har även den som handlar på ägarens eller vårdarens uppdrag ovanstående rättigheter. Detsamma gäller när uppdrag saknas men den som vidtar skyddsåtgärden har skälig anledning att anta att ett sådant skulle ha lämnats om det funnits möjlighet till det. Du har exempelvis alltså rätt att skjuta en varg som precis har gått till angrepp och skadat din jaktkamrats jakthund.
Statens vilt (tidigare Kronans villebråd) är ett begrepp som omfattar ett antal utvalda, sällsynta däggdjurs- och fågelarter som enligt jaktlagen, jaktförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter inte får behållas av upphittaren om de påträffas döda i naturen.
Om man påträffar ett dött djur som ingår i Statens vilt så måste man enligt lag kontakta polisen. Detsamma gäller i fråga om älg eller hjort när djuret är fredat.
Följande arter ingår i Statens vilt:
Däggdjur: Björn, varg, järv, lo, myskoxe, fjällräv, utter och valar
Rovfåglar: Fiskgjuse, bivråk, örnar, glador, falkar och kärrhökar
Ugglor: Tornuggla, hökuggla, berguv, fjälluggla, lappuggla och slaguggla
Hackspettar: Gråspett, vitryggig hackspett och mellanspett
Tärnor: Skräntärna och svarttärna
Övriga fåglar: Fjällgås, storkar, rördrom, lunnefågel, salskrake, svarthalsad dopping, skärfläcka, kungsfiskare, blåkråka, härfågel och sommargylling
Många fåglar och rovfåglar ingår i statens vilt. På bilden ser du en falk.
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) undersöker döda vilda djur för att övervaka sjukdomsläget bland Sveriges vilt. SVA är beroende av att allmänheten rapporterar och, när det är lämpligt, skickar in prover och döda djurkroppar för analys.
Kontakta därför SVA om du stöter på ett sjukt djur eller ett dött djur med en uppenbar missbildning eller sjukliga förändringar.
Om djuret ingår i Statens vilt ska du istället kontakta polisen.
Statens veterinärmedicinska anstalt undersöker döda vilda djur som skickas in av allmänheten
Enligt jaktförordningen är den som har kört på vissa djur alltid skyldig att kontakta polisen och att märka ut platsen där olyckan skett.
Skyldigheten gäller:
Undantag: Om du kolliderar med björn, varg, vildsvin och lodjur bör du inte gå ur bilen vid viltolycksplatsen. Om bilen går att köra ska du då istället placera markeringen ungefär 100 meter från olycksplatsen. Informera polisen om detta när du anmäler olyckan.
Vid kollision med övriga viltslag än ovan nämnda gäller inte någon formell anmälningsplikt eller plikt att märka ut olycksplatsen.
Vid kollision med ett tamboskap (exempelvis en ko, en ren eller en hund) så ska du i först hand försöka lokalisera eller kontakta ägaren. Om du misslyckas med det så måste du anmäla olyckan till polisen.
Om du kör på en älg eller vissa andra djur måste du alltid kontakta polisen och märka ut olycksplatsen
Allt vilt utom Statens vilt tillfaller enligt lag jakträttshavaren på den mark där det påträffas dött eller slutligen fälls.
Älg eller hjort som påträffas död eller dödas när sådant djur är fredat tillfaller i regel också staten. Men om djuret skadats av någon annan orsak än påskjutning (exempelvis i en viltolycka) och till följd av detta dött eller avlivats under fredningstid, får djuret behållas av jakträttshavaren, om denne har hjälpt till med att vid behov spåra och avliva djuret eller ta hand om det.
5-10 personer dör och närmare 1 000 personer skadas varje år i viltolyckor. Utan viltstängsel hade de siffrorna varit betydligt högre. Ett viltstängsel längs en väg som är rätt utformat och placerat har en olycksreducerande effekt på 75-80 %.
Syftet med viltstängsel är att hindra djuren från att komma ut på vägen och istället leda dem till en lämplig passagepunkt över eller under vägen.
Testa dina kunskaper med ett gratis teoriprov. Provet fungerar på alla enheter och frågorna är utformade på samma sätt som på det riktiga teoriprovet.
Gör teoripluggandet roligare och lättare än någonsin och spela dig igenom hela jakteorin med vårt spel Jaktresan!
