Bokmärken
Fortsätt läsa
Översikt
Inledning
Jägaren
Jakten
Jakthunden
Vapnen
Jakttermer
Övrigt
Ljudbok
Videogrundkurs
Starta gratisprov
Starta viltprov
Starta fågelprov
Skapa eget prov
Starta teoriprov
Pausade prov
Avslutade prov
Provstatistik
Sparade djur
Gnagare
Hardjur
Sälar
Mårddjur
Övriga rovdjur
Övriga däggdjur
Dykänder
Simänder
Gäss
Hönsfåglar
Måsfåglar
Kråkfåglar
Övriga fåglar
Förväxlingsbara arter
Viltspår
Meny
Lyssna
Rapportera
Jägarexamen
Online
Online
Logga in
Bli medlem
PROV
Bokmärken
Översikt
Svensk jakt har en lång tradition och typiskt för den svenska jakten är den utbredda användningen av jakthundar. I genomsnitt har varannan svensk jägare en egen jakthund och de olika hundtypernas popularitet beror framför allt på viltstammarnas storlek och sammansättning.
Som hundförare måste du hålla dig välinformerad om de bestämmelser som gäller för jakt och jaktträning med hund. Jakthundar är hundraser som avlats fram för att användas vid jakt. De är i regel avlade på de egenskaper som krävs för en särskild typ av jakt och det gäller att man som hundägare förstår vilken typ av jakt hundrasen är lämpad för. Detta är framförallt för att man vill att viltet man jagar ska utsättas för minimalt med stress och lidande.
Varannan svensk jägare äger en egen jakthund
När du köper en hund måste du registrera ägarbytet hos Jordbruksverket och eventuellt även id-märka hunden. Alla hundar som bor i Sverige ska nämligen registreras i Jordbruksverkets centrala hundregister och märkas med ett unikt ID-nummer.
När du köper en hund måste du registrera ägarbytet hos Jordbruksverket
Som hundägare måste du se till att din hund mår bra. Hunden måste exempelvis få bra mat och vatten, regelbunden motion utomhus och så mycket umgänge som möjligt med dig, andra människor och andra hundar.
Det finns även vissa saker du enligt lag inte får göra. Du får exempelvis aldrig binda din hund inomhus och inte längre än två timmar utomhus. Hundar får inte heller förvaras i burar annat än vid särskilda tillfällen. Det gäller:
I samband med jakt får du förvara din hund i bur som mest åtta timmar per dygn, om den rastas var tredje timme
Att äga en hund innefattar även ett stort ansvar. Du som hundägare (eller den som har hand om hunden) har "strikt ansvar" och är alltid skadeståndsskyldig om hunden orsakar en olycka, oavsett hur olyckan gick till. Du har dock rätt att kräva tillbaka pengarna från den som egentligen och bevisligen orsakat olyckan.
Det strikta ansvaret gäller exempelvis även om en annan hund tar sig in i din trädgård. Om din hund skadar den andra hunden så är du som hundägare skadeståndsansvarig, trots att den andra hunden inte har på din tomt att göra. I en sådan situation kan dock skadeståndet sänkas eftersom även den andra hundägaren har strikt ansvar och därmed borde ses som medvållande, men det är upp till dig att påvisa att den andra hundägaren varit medvållande till skadan.
Om två hundar skadas i ett bråk blir vanligtvis båda hundägarna skadeståndsskyldiga.
Som hundägare har du strikt ansvar för din hund
Enligt jaktförordningen måste en eftersökshund finnas att tillgå på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen vid jakt på björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin. Eftersökshundar kan vara av vilken ras som helst och ska vara tränade att följa blodspår utan att intressera sig för doftspår eller vittring från oskadat vilt.
Valet av eftersökshund avgörs oftast av vilket vilt som påskjutits och vilken skada man bedömer att djuret har
För att bedriva jakt med olika hundtyper måste jaktmarken vara tillräckligt stor. Detta eftersom man vill undvika att drevet ska ta plats på någon annans jaktmark.
Följande arealer kan anses gälla som riktvärden under förutsättning att marken är välarronderad:
Om jaktmarken är långsmal så måste arealen vara ännu större för att få släppa drivande hundar lösa, eftersom de bara får släppas om de håller sig till den egna marken.
Du måste ha med dig en jakthund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel om du jagar ringduva, gäss eller änder.
Vid jakt efter övrig fågel räcker det om du har med en jakthund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel under tiden mellan solens nedgång och en timme före solens uppgång.
Kraven på att ha med apporterande hund vid fågeljakt gäller inte om jakten sker på snötäckt mark, från båt i öppet vatten eller vid havskust med hjälp av vettar (konstgjorda fåglar).
Vid fågeljakt måste man i regel ha med sig en apporterande hund
Mellan 1 mars och 20 augusti måste alla hundar enligt lag hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. I praktiken innebär detta att i princip alla hundar under denna tid måste kopplas när de vistas ute i skog och mark.
Det är bara extremt väldresserade hundar som får gå lösa under perioden 1 mars till 20 augusti. Hunden måste då, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig. Hundägaren behöver ha sådan kontroll över hunden att det motsvarar ett "osynligt koppel".
Mellan 1 mars och 20 augusti måste hundar vara kopplade, eller högst någon meter från dig om den är lös, i marker där det finns vilt
I vissa fall gäller dock absolut kopplingstvång. I nationalparker och i områden där renskötsel bedrivs ska hundar, som inte används i renskötseln, kopplas. I vissa nationalparker tillåts inte hundar alls. Alla nationalparker har föreskrifter som talar om vad som gäller i just det området.
Det finns också undantag i samband med jakt då hundar får vara lösa i marker där det finns vilt utanför dessa datum.
Om en främmande hund springer lös på ett område där det finns vilt får jakträttshavaren eller någon som företräder jakträttshavaren koppla hunden enligt paragraf 17 i lagen om tillsyn över hundar och katter.
Om en jakträttshavare kopplat en hund ska hundägaren snarast kontaktas. Vet man inte vem ägaren är ska istället Länsstyrelsen snarast kontaktas.
Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträttshavaren eller någon som företräder denne ta hand om hunden
För allt jaktbart vilt finns det jakttider som du måste följa, men för vissa djur är det tillåtet att släppa hunden tidigare för tillåten jakt och jaktträning. Vid all jakt och jaktträning med hund måste hunden vara lämpad för jaktändamålet och användas av jakträttshavaren eller av en person med jakträttshavarens medgivande.
Följande datum gäller för jakt och jaktträning med hund:
Hund som förföljer viltet
Med hund som förföljer viltet menas drivande hundar, kortdrivande hundar, stöthundar samt ställande hundar.
Hund som inte förföljer viltet
Med hund som inte förföljer viltet menas skällande och stående hundar samt stötande hundar som stannar när de får kontakt med viltet.
Hund som används vid jakt under jord
Med hund som används vid jakt under jord menas grythundar.
En hund som vid jakt eller jaktträning jagar på ett olämpligt sätt ska snarast kopplas.
Det är högst olämpligt att släppa lös en hund om det kan förutses att viltet kommer utsättas för långvarig stress och onödigt lidande. Beakta väderförhållandena och undvik jakt vid exempelvis sträng kyla, djup snö eller skare.
Snö hindrar klövvilt (framförallt rådjur) mer än hunden från att ta sig fram vilket innebär att hunden kan jaga ifatt djuren och utmatta samt stressa dem mer än nödvändigt. Detta kan vara både ansträngande och skadligt för djuren under förhållanden då det är svårt att skaffa föda.
Släpp inte din hund lös när du jagar klövvilt om det är djup snö eller hård skare på snön
Använd inte heller snabba och uthålliga hundar i jakt efter klövvilt och släpp aldrig en "ny" hund på samma vilt när den första har tröttnat.
Om du jagar med flera hundar med olika jaktegenskaper måste du vara uppmärksam så att inte en hund försöker hålla villebrådet i rörelse samtidigt som en annan hund försöker ställa det (hålla det på plats).
Idag utrustar många jägare sin hund med en hundpejl (GPS). Detta gör det möjligt att följa hundens exakta position via en mottagarenhet. Även jaktlagets övriga medlemmar kan följa hundens position via en app på sin mobiltelefon.
Med en hundpejl behöver du inte oroa dig för att din hund ska springa iväg och bli svår att hitta. Dessutom kan du i god tid se om hunden är på väg mot en bilväg, en sjö med tunn is eller liknande. Hundpejlen kan även användas för att genskjuta vilt. Tänk på att det inte är tillåtet att genskjuta vilt med hjälp av motorfordon.
En hundpejl består av en sändarenhet, som sitter på hunden, och en mottagarenhet som du som hundförare har i handen
En drivande hund följer viltets spår och driver det framför sig genom kontinuerlig skallgivning. Det är lättare för drivande hundar att ta upp ett spår i gryningen eftersom nattslagen (nattspåren) då är färska. Drivande hundar kan indelas i två huvudgrupper: kortbenta och långbenta.
Kortbenta drivande hundar som exempelvis drever, tax och basset driver viltet långsamt och lämpar sig därför vid jakt på exempelvis rådjur. Taxen är även lämplig som grythund.
Kortbenta drivande hundar arbetar oftast med nosen mot marken eftersom de framför allt utnyttjar indirekt vittring (lukt som kommer från djurets spår).
Tax
Drever
Petit basset griffon vendéen
Basset hound
Långbenta drivande hundar som exempelvis hamiltonstövare, beagle, plotthund och finsk stövare är lämpliga vid jakt på räv och hare, men inte för jakt på klövvilt eftersom dessa hundraser är så snabba och uthålliga att de utsätter viltet för onödiga påfrestningar.
Beaglen är i det här fallet ett undantag då den är lämplig även vid rådjursjakt eftersom den är något mindre än de övriga långbenta raserna.
Om man tränar en stövare att inte intressera sig för rådjur säger man att hunden är rådjursren, vilket ofta är en önskvärd egenskap hos dessa hundar.
Hamiltonstövare
Beagle
Plotthund
Finsk stövare
Vid all typ av jakt med drivande hund så släpper man bara en hund. Hunden ska "ta upp" viltet, alltså hitta och driva det framför sig med skall. En drivande hund ska bara driva så länge den känner vittring av spårdjuret. För jägaren gäller det att placera sig på ett pass där hon eller han tror att viltet, huvudsakligen hare, räv och rådjur, kan passera.
Älghundar utgörs av sju hundraser av spetshundar som räknas till de nordliga jaktspetsarna. Vid älgjakt används framförallt gråhund (norsk älghund), vit älghund, jämthund och hälleforshund.
Jämthund
Gråhund
Vid älgjakt med ställande hund rör sig jägaren sakta i terrängen samtidigt som den lösa hunden söker upp djuret i motvind. När hunden hittar älgen är dess uppgift att ställa den vilket innebär att den får älgen att stanna på plats genom att skälla ett så kallat ståndskall. Jägaren smyger då fram till platsen och fäller viltet.
En ställande hund kan även avge ståndskall när den påträffar ett dött vilt.
Man kan även jaga älg med så kallad ledhund. Då ska den kopplade hunden ledas mot vinden och när hunden får vittring på älgen så ska den tyst leda jägaren mot viltet så att det uppstår ett skottillfälle.
Vid jakt med skällande fågelhund används framförallt finsk spets, västsibirisk lajka och norrbottenspets. De viltarter som jagas med skällande fågelhund är oftast skogsfåglar såsom tjäder, orre och järpe men ibland även skogsmård.
Finsk spets
Västsibirisk lajka
Norrbottenspets
Jakten går ut på att den lössläppta hunden söker igenom marken och driver upp tryckande skogsfåglar. När fåglarna sätter sig i ett träd så markerar hunden trädet och avger ett tätt och jämt skall för att få fågelns uppmärksamhet och leda jägaren till platsen.
Skällande fågelhundar kallas även trädskällare.
Vid jakt med stående fågelhund används främst korthårig vorsteh, engelsk setter, irländsk röd setter, strävhårig vorsteh, breton och pointer.
Korthårig vorsteh
Engelsk setter
Irländsk röd setter
Strävhårig vorsteh
Breton
Pointer
De viltarter som jagas med stående fågelhund är samtliga fågelarter som trycker (är stilla och försöker göra sig osynliga) istället för att fly, exempelvis: tjäder, orre, ripa, rapphöna och fasan.
Jakten går ut på att hunden rör sig mot vinden i vida slag (sicksackar) samtidigt som den söker igenom terrängen framför jägaren. Stående fågelhundar arbetar oftast med hög nos eftersom de framför allt utnyttjar direkt vittring (lukt som kommer direkt från djuret).
När hunden får vittring ska den försiktigt röra sig mot fågeln och ge stånd (markera platsen genom att stå stilla och stirra på viltet). Jägaren närmar sig då hunden och ger kommando till den att "resa" viltet - ofta med kommandot avance.
När fågeln är fälld så ska hunden apportera fågeln på kommando.
Det finns ingen tydligt definierad skillnad mellan kortdrivare och stöthundar. Det som utmärker och särskiljer dem från andra drivande hundraser är att de endast driver viltet en kort stund.
Wachtelhund är idag den mest populära kortdrivande hundrasen i Sverige. Tysk jaktterrier och münsterländer är andra vanliga kortdrivare.
Vid jakt med kortdrivare så placerar man oftast ut passkyttar. Hunden ignorerar gamla viltspår och fokuserar på färsk vittring. Får hunden vittring så driver den viltet med skall, men slutar driva om viltet får ett för stort försprång eller om hunden kommer för långt ifrån sin förare.
De vanligaste stöthundarna är springer spaniel, borderterrier, münsterländer och retriever.
Vid jakt med stöthundar ska hunden driva fram allt vilt den påträffar. De kallas stöthundar för att de inte driver viltet, utan bara sätter fart på det.
Wachtelhund
Tysk jaktterrier
Münsterländer
Stötande hundar är inte detsamma som stöthundar (se ovan). Vid jakt med stötande hund används främst jaktspaniel (springer spaniel och cocker spaniel), ibland används även retriever och wachtelhund.
Springer spaniel
Jakt med stötande hund är en lämplig jaktform i snåriga och viltrika marker på framförallt småvilt (främst fågel, kanin och hare).
Jakten går ut på att den stötande hunden, i motvind, söker så pass nära föraren att denne kan skjuta ett uppstött vilt med hagelgevär utan att riskera att träffa hunden (man säger att hunden "söker under bössan").
Det är viktigt att hunden inte följer efter viltet när det gör sitt uppflog eller uppsprång. Till skillnad från jakt med stående fågelhund så markerar hunden inte fågeln innan den stöter upp den. Därför krävs det att jägaren i större utsträckning måste söka sig till de terrängpartier där viltet befinner sig.
Efter skottet apporterar hunden det fällda viltet på kommando.
Den vanligaste formen av vildsvinsjakt är vakjakt, men om man använder sig av hund så ska den vara lämpad för just vildsvinsjakt. De vanligaste raserna som används vid vildsvinsjakt är tysk jaktterrier, wachtelhund, jämthund, lajka och slovensky kopov.
Tysk jaktterrier
En vildsvinshund bör fungera som ett mellanting mellan en ställande hund och en kortdrivare. Vildsvin är snabba och kan vara aggressiva, därför måste hunden vara smart, uthållig och modig - utan att vara dumdristig. Det är viktigt att hunden har ett så pass stabilt psyke att den kan hantera aggressiva och närgångna vildsvin utan att själv bli aggressiv och börja bitas.
Vildsvinens betar kan bli upp till 30 centimeter långa och kan göra fruktansvärd skada på både hund och jägare
Grythundar används vid jakt på vilt som lever i gryt, framförallt räv och grävling. De hundraser som främst används är slät- och strävhårig foxterrier, korthårig tax, tysk jaktterrier, jack russelI terrier och borderterrier.
Släthårig foxterrier
Strävhårig foxterrier
Jack russel terrier
Borderterrier
Grythundar kan vara specialiserade antingen som så kallade sprängare eller förliggare. Sprängare driver ut viltet ur grytet medan förliggare ställer viltet i grytet och markerar med skall så att jägaren kan gräva sig ner till viltet.
Vid rävjakt så ska hunden driva upp räven ur grytet för att ge jägaren en skottchans. Vid grävlingsjakt kan det vara svårt att driva upp grävlingen och det är då vanligt att jägaren behöver gräva sig ner i grytet och avliva grävlingen med grytpistol. Det är även tillåtet att avliva räv med grytpistol.
En apporterande hund är en eftersökshund vars uppgift är att leta upp och hämta fällt småvilt till jägaren, oftast and- och hönsfåglar. Skillnaden mellan en apporterande hund och en eftersökshund av större vilt är att den apporterande hunden kan ta med sig viltet tillbaka till jägaren.
De vanligaste raserna är av typen retriever, men även springer spaniel och strävhårig vorsteh är lämpliga att använda som apporterande hundar.
Labrador retriever
Golden retriever
Jaktlabrador
Med eftersökshund så menas främst hundar som används för att söka efter skadat klövvilt och större rovdjur. Bayersk och hannoveransk viltspårhund samt alpenländische dachsbracke är specialiserade på eftersök på klövvilt, men i stort sett alla hundar kan tränas till eftersökshundar. Valet av eftersökshund avgörs oftast av vilket vilt som påskjutits och vilken skada man bedömer att djuret har
Eftersökshundar för klövvilt och rovdjur har som uppgift att i lina eller lösa spåra upp det skadade djuret och vid behov ställa det. Vissa hundar klarar båda uppgifterna medan andra är specialiserade på den ena eller den andra uppgiften. Många eftersöksjägare arbetar därför med två hundar i ett så kallat dubbelekipage - en hund som är specialiserad på att spåra och en hund som är specialiserad på att ställa (en så kallad "stopphund").
För småvilt användas hundar som kan apportera in skadat eller skjutet vilt.
Bayersk viltspårhund
Alpenländische dachsbracke
En eftersökshund kan även tränas till en så kallad avfångningshund som kan avliva djuret genom upprepade bett mot strupen när det påträffas, detta är särskilt vanligt vid jakt på rådjur och dovhjort.
Enligt jaktförordningen måste en eftersökshund finnas att tillgå på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen vid jakt på björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin.
Testa dina kunskaper med ett gratis teoriprov. Provet fungerar på alla enheter och frågorna är utformade på samma sätt som på det riktiga teoriprovet.
Gör teoripluggandet roligare och lättare än någonsin och spela dig igenom hela jakteorin med vårt spel Jaktresan!
