Storskraken är vanlig dykand som förekommer i hela Sverige utom i fjällen, talrikast är den i östra skärgården. Under häckningsperioden lever de parvis och övrig tid i flockar. Boet placeras ofta i håligheter i träd eller trädliknande fågelholkar.

Utseende

Storskraken är en stor, lång och strömlinjeformad dykand som ofta kröker sin långa nacke när den simmar. Utmärkande drag hos storskraken är nacktofsen och kroken på näbbspetsen. Näbben är lång, smal och röd och den övre näbbhalvan har en nedåtböjd svart liten krok i spetsen.

Den adulta storskrakshanen i praktdräkt har mörkgrönt huvud, svart rygg och nästan vita vingar. Den adulta honan har ett rödbrunt huvud, vit haka, grå ovansida och vit undersida. Honans nackfjädrar är mycket längre än hanens.

Förväxlingsrisk

Båda könen påminner om småskraken men storskrakshanen särskiljer sig genom sitt helvita bröst. Storskrakshonan särskiljer sig från småskrakshonan genom den skarpa gränsen mellan huvud och hals. Ytterligare kännetecken är att storskraken drar in halsen när den simmar medan småskraken simmar med mer upprätt hals. Storskrakens nacktofs är även mindre spretig än småskrakens.

I flykten påminner storskraken mer om lom eller dopping än om andra änder med sin långa utsträckta hals, raka flyktbana och sina grunda, snabba vingslag.

Ekologi och föda

Storskraken är en mycket skicklig dykare som främst livnär sig på fisk. Ibland samarbetar stora flockar i ett gemensamt fiske, ett beteende som kallas skrakdrev.

Jakt

Storskrake får bara jagas från och med en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Vid jakt på storskrake är minimikrav för vapen kulvapen klass 4, eller hagelvapen.