Skogsharen är till skillnad från fältharen en ursprunglig svensk art. Skogsharen har på många håll i landet trängts bort av den inplanterade, större, fältharen som både tar över de mest näringsrika biotoperna och konkurrerar ut skogshararna under parningstiden. Skogsharen missgynnas även i konkurrensen med fältharen av snöfattiga vintrar, då dess vita vinterpäls inte fungerar som kamouflage, varför man också kan se klimatförändringar som ett hot mot skogsharen.

Utseende

Skogsharen är mindre än fältharen och har även kortare öron och svans. Både fältharen och skogsharen har svarta öronspetsar.Till skillnad från fältharen så skiftar skogsharen från att vara brungrå med ljus buk på sommaren till vit på vintern, öronspetsarna förblir dock svarta. Skogsharen har också mörkare mer rödbruna ögon, jämfört med fältharens ljusare mer gulbruna ögon.

Den finns även en underart av skogsharen som kallas för mohare. Moharen lever i de södra delarna av landet och istället för att bli vit på vintern så blir den blågrå, vilket är en anpassning till mindre snörika vintrar.

Föda

Skogsharen lever av örter, kvistar och gräs och precis som andra harar och kaniner är skogsharen en koprofag, det vill säga att den äter sin egen avföring en gång för att tillgodose sig all näring i födan de äter. Den lite torra kulformade harspillningen vi människor stöter på i naturen har därmed passerat genom haren två gånger.

Fortplantning

Skogsharen är bara dräktig i 50 dygn och föder 2-3 kullar om året med upp till 7, men vanligtvis 2-4 ungar, i varje kull. Ungarna föds fullt utvecklade med päls och syn och honan ger ungarna di en gång per dygn. Den snabba reproduktionstakten är viktig eftersom de är viktiga byten för många rovdjur. Endast en av tio skogsharar lever längre än ett år.

Jakt

Minimumkrav vid jakt på skogshare är kulvapen klass 3, eller hagelvapen.