Minken är ett mårddjur som inte ursprungligen tillhör den svenska djurstammen, men idag lever den i närheten av vattendrag, sjöar och i sankmarker i hela Sverige.

Utseende

Pälsen är mörkbrun med mörk bottenull och mörka stickelhår samt en distinkt vit haklapp, men den kan vara svår att se på håll.

Minken kan framför allt förväxlas med iller, minken saknar dock illerns vita teckningar kring nosen och i ansiktet och har mycket mörkare stickelhår och bottenull. Minken kan även förväxlas med utter, uttern känns dock igen på sin större storlek, sin grövre svans och avsaknaden av den vita haklappen som minken har.

Ekologi och föda

Minken är anpassad till ett liv både i vatten och på torra land. Minken ses som ett hot mot flera av våra inhemska arter, främst markhäckande fåglar, men även kräftbestånden. Minken äter även groddjur, smågnagare, hardjur och mullvad. Vintertid lever den huvudsakligen av fisk.

Fortplantning

Parningen sker i mars och i april eller maj föds vanligtvis 3-6 ungar.

Jakt

I Sverige är jakt på mink tillåten året om.

Vid jakt på mink är minimikrav för vapen kulvapen klass 4, eller hagelvapen. Det längsta rekommenderade skjutavståndet med hagel är 25 meter.

Mink är även vanligt att jaga med genomgångsfälla som är gillrad med animaliskt bete. Grundprincipen vid minkfångst med genomgångsfälla är att den ska skära av minkens vandringsväg - vilket i regel är utmed vattendrag - och att fällan ska vara den lättaste och naturligaste vägen för minken att gå. Eftersom minken ogärna klättrar över hinder på marken kan man med hjälp av styrhinder öka sannolikheten att en mink går in i fällan.

När man jagar med fälla för exempelvis mink eller bedriver fiske med fiskeredskap är det viktigt att man inte har för stora (högst 7 cm i diameter) ingångshål i fällorna eftersom uttrar (som är fridlysta) då kan fastna.