Fasanen är en inplanterad hönsfågel som har förvildats och fått stor spridning. I Sverige förekommer den i södra halvan av landet, på Öland och Gotland, och i norr, främst utmed Östersjökusten, till Medelpad.

I Sverige har jordbruket påverkat fasanens biotoper negativt vilket har gjort att de minskade kraftigt i antal under 1900-talet. Fasanstammen i Sverige har dock börjat återhämta sig på senare år.

Utseende

Fasantuppar är svåra att förväxla med någon annan art. De har en övervägande brungul kroppsfärg med glänsande grönblå huvud och hals och en smal, mycket lång, kilformad stjärt.

Honan är brunspräcklig och inte alls lika färgglad som tuppen. Fasanhönan kan förväxlas med rapphöna, men kännetecknas av att de är nästan dubbelt så stora samt av sin långa och spetsig stjärt vilken saknas hos andra skogs- och fälthönsarter. Den långa stjärten syns speciellt tydligt vid uppfloget.

Ekologi och föda

Fasanen vistas helst i lundar och täta snår, som omges av ängar och fält och erbjuder tillgång till vatten. Under hela dagen håller de sig på marken och smyger bland buskar för att finna sin föda, som utgörs av insekter, maskar, bär och frön.

Jakt

I jaktsammanhang räknas fasanen som en fälthöna.

Vid jakt på fasan är minimikrav för vapen kulvapen klass 4, eller hagelvapen med ett längsta rekommenderat skjutavstånd på 25 meter.