Grävlingen är Sveriges näst största mårddjur och den är utbredd över i stort sett hela landet utom i de allra nordligaste delarna.

Utseende

Hanarna väger mellan 9-17 kg och honorna mellan 7-14 kg. Pälsen är på undersidan svart och ovanpå silvergrå, ansiktet är vitt med svarta band på ömse sidor om huvudet genom öron och öga.

Ekologi

Grävlingen bor i underjordiska gryt och går vanligtvis i vintersömn från sen höst till mars-april, vilket är anledningen till att man sällan ser spår kring deras gryt då. Vid milt väder kan den dock vakna upp och gå ut för att leta föda.

Föda

Grävlingen är en allätare. Den föredrar daggmask men äter det mesta den kan komma över; jordgetingbon, insekter, ägg, smågnagare, frukt, bär, säd och majs och sniglar.

Fortplantning

Grävlingen parar sig på våren och tack vare att den har fördröjd fosterutveckling så föds 1-6 ungar först i februari-mars.

Jakt

Intresset för grävlingsjakt har ökat de senaste åren, delvis tack vare att den blir tillåten att jaga tidigt på jaktåret.

Döda grävlingar som påträffas i naturen bör alltid destrueras då de ofta innehåller trikiner (rundmaskar som lever som parasiter i däggdjur) som andra djur annars kan få i sig om de äter av den döda kroppen.

Minimikravet för vapen vid jakt på grävling är kulvapen klass 3, eller hagelvapen. Det längsta rekommenderade skjutavståndet med hagel är 20 meter.

Det är även tillåtet att använda kulvapen klass 4 vid avlivning av fällfångad grävling, vid grytjakt efter grävling samt vid jakt med ställande hund efter grävling.